Vikten av värmehantering i kretskort
Värmehantering är en avgörande aspekt vid kretskortskonstruktion. När komponenter löds fast på ett kretskort – oavsett om det sker genom våglödning, reflow-lödning eller manuell lödning – måste en specifik värmeprofil följas. Om en anslutningsplatta som är kopplad till ett stort kopparplan saknar en värmeavledande anslutning kommer planets enorma termiska massa att absorbera värmen. Detta kräver att montören eller den automatiserade utrustningen tillför värme under en längre tid, vilket avsevärt ökar risken för termiska skador på kretskortets substrat (delaminering) eller på själva den elektroniska komponenten.
Vid en reflow-lödningsprocess kan dessutom en ojämn värmefördelning leda till ett fel som kallas ”tombstoning”, särskilt när det gäller små ytmonterade komponenter med två anslutningar, såsom motstånd och kondensatorer. Tombstoning uppstår när lödpastan på den ena anslutningsplattan smälter före den andra, vilket gör att ytspänningen drar upp komponenten i upprätt läge på den smälta änden.Korrekt värmeavledning säkerställer att padsen på båda ändarna av en komponent värms upp i ungefär samma takt, vilket drastiskt minskar risken för detta problem.

Hur man åstadkommer värmeavledning i kretskort
Följ dessa steg för att korrekt implementera värmeavledande anslutningar i ditt program för kretskortskonstruktion.
Steg 1: Identifiera kontaktytor som är anslutna till kopparplan
Granska ditt kretsschema och din kretskortslayout för att identifiera alla komponentanslutningar, via-hål och genomgående hål som är elektriskt anslutna till stora kopparplan (t.ex. jord- och strömplan).
Steg 2: Konfigurera globala regler för termisk avlastning
I funktionen Design Rule Check (DRC) eller begränsningshanteraren i ditt program för kretskortskonstruktion ställer du in standardreglerna för värmeavledning. Ange antalet strålar (vanligtvis 2 till 4), strålbredden och isoleringsavståndet (avståndet mellan anslutningspunkten och det omgivande massiva kopparområdet).
Steg 3: Justera ekernas bredd efter aktuella behov
Även om tunna ekrar är utmärkta för värmeisolering minskar de den tvärsnittsarea som står till förfogande för elektrisk ström. För högströmsplattor måste du beräkna den erforderliga ekersbredden för att säkerställa att de kan leda den nödvändiga strömmen utan att överhettas och fungera som en säkring. Justera de lokala inställningarna för just dessa plattor i enlighet med detta.
Steg 4: Kontrollera och verifiera anslutningarna
När polygongjutningarna (koppargjutningarna) har uppdaterats ska du göra en visuell kontroll av värmeavledningsanslutningarna. Se till att förbindelserna är korrekt utformade och att inga ”öar” eller ofullständiga anslutningar har uppstått, särskilt i områden med hög komponenttäthet på kretskortet.

Bästa praxis och överväganden
När man tillämpar termisk avlastning är den allmänna tumregeln att använda fyra strålar för cirkulära kylplattor och antingen två eller fyra strålar för rektangulära eller kvadratiska kylplattor. Bredden på dessa strålar är en avvägning mellan värmemotstånd (för att underlätta lödningen) och elektrisk ledningsförmåga (för att klara kretsens ström). För digitala eller analoga signaler med låg effekt räcker det oftast med standardbredd på ekrarna. Inom kraftelektronik kan det dock vara nödvändigt att använda specialanpassade former, bredare ekrar eller till och med solida anslutningar (om specialutrustning för lödning vid höga temperaturer finns tillgänglig) för att prioritera strömföringskapaciteten framför lödbarheten.
En annan aspekt att beakta är högfrekvent RF-konstruktion. I RF-kretsar kan den induktans som uppstår till följd av strålarna i en värmeavledande dyna påverka signalintegriteten negativt. I sådana specifika situationer väljer RF-ingenjörer ofta fasta anslutningar till grundplan och hantera utmaningarna vid lödningen genom specialiserade tillverkningsprocesser, till exempel genom att förvärma hela kretskortet före lödningen.
Vanliga frågor
Vad händer om jag inte använder en värmeavlastande dyna?
Utan en värmeavledande dyna fungerar den stora kopparytan som ett kylfläns och leder snabbt bort värmen från lödkolven. Detta leder ofta till en ”kall” lödförbindelse, som har dålig elektrisk ledningsförmåga och svag mekanisk hållfasthet. Det tvingar också användaren att tillföra värme under en längre tid, vilket ökar risken för att kretskortet eller komponenten skadas.
Finns det situationer där termisk avlastning bör undvikas?
Ja. Termisk avlastning bör i allmänhet undvikas i strömkretsar med hög strömstyrka, där ekrarna kan begränsa strömflödet och orsaka lokal uppvärmning. De undviks också ofta i högfrekventa RF-kretsar, där ekrarna kan ge upphov till oönskad induktans och påverka kretsens impedans och signalintegritet.
Hur många ekrar ska en termisk avlastningsventil ha?
Vanligtvis har en värmeavledande pad 2 till 4 utgångar. Fyra utgångar är standard för runda och de flesta fyrkantiga pader med genomgående hål. Två utgångar kan användas för mindre pader för ytmontering eller i områden med tät ledningsdragning där det fysiskt inte går att placera fyra utgångar utan att bryta mot konstruktionsreglerna.